mollas sidor

….känns som upp och ner vända världen, har ingen naturlig känsla för vad klockan är…glömmer hela tiden att det finns å,ä,ö på tangentbordet skriver fel och får rätta mig hela tiden:)  Konstigt igår kväll att lägga sig i en mjuk säng, andra ljud än vad man vant sig vid under de senaste veckorna- tyst i sovrummet, ingen AC som brummar natten igenom….

 Ska snart ladda upp lite bilder från Thailand, och få ihop lite text till! Det har varit ett lagom äventyr, vi skippade de mest vågade aktiviteterna såsom bungyjump, fotograferas med fullvuxen bengalisk tiger, kela med ormar och annat på den nivån…..Det var spännade emellanåt så det förslog ändå…vissa tuk tuks är rätt skrangliga och verkar inte ha mycket till bromsar, det är också lite sådär när man åker en gammal (visserligen hyfsat stor) båt som har rejäl slagsida redan då man lämnar hamnen och det är grov sjö, men den sjönk inte!….eller när man får veta att de slagit ihjäl en kobra två hus från där man bor…

 En av de stora behållningarna av resan är alla möten med alla möjliga olika människor- tex en mörk neger från norra  Kanada med bacillskräck som arbetade i en Sydkoreansk skola som engelskalärare….och en massa Thailändare med varierande bakgrund, en del mycket välbeställda och många som lever under fattiga förhållanden. Förutom dessa ett otal människor, bla en familj där pappan var livrädd för maneter så han vägrade bada i havet och hade dessutom skrämt upp barnen- så de tillbringade tre veckor på hotellets poolområde, mamman ville åka ut och snorkla…..kul….en tysk mamma som reste runt på egen hand i Asien med en femårig dotter i sju veckor…tufft!

 Nu känns det dock helt underbart att det är vår härhemma! Solen skiner och det är plusgrader idag , höll på att frysa ihjäl i går kväll i minus sjuJ Idag har vi släppt in lilla Kingen som varit på ridskolan medan vi varit borta, till de andra. Efter lite rabalder som resulterade i att Vital bet sig i läppen och King trampade sig lite så har det lugnat sig, Vital står ensam vid silaget och de andra tre hästarna hundra meter bort….

 Nu blir det myslunch med Pauline:)) Skriver snart igen!